8-9 juni

8-9 juni
När vi lämnade Lugano sjön for vi i princip rakt söderut. Det var varmt trots att det var molnigt. När vi stannade för lite inköp på Lidl, utanför Milano, var det +30. Och moln. Phu. Vi körde med AC på . Vägen var klassad som en motorväg men det var den smalaste och krokigaste motorväg jag nånsin åkt på. Det var också mängder med tunnlar. På en del ställen var vi nere i 40-50 km/tim. Det blev lite jobbigt med allt tunnelkörande solglasögon på och solglasögon av…. När vi svängde av från motorvägen till Deiva Marina hade vi en mil kvar och det var serpentinväg nästan hela vägen. Vi hittade camping Fornaci Al Mare utan några problem. Ställplatsen var full men vi fick plats inne på campingen. Som vanligt på italienska campingar var det trångt.
Campingen har inget varmvatten och det är dåligt försett med ampere i elstolpen. När vi skulle köra vattenkokaren gick säkringen. Likaså när vi satte på AC:n. Trots att campingvädren bedyrade att det var 6 ampere i stolpen. Men det tror jag inte på. Vi har stått på ställen med 6 ampere förut och det har funkat hur bra som helst.
För övrigt ar det väl en ganska ospeciell camping. Att det inte heller finns tillstymmelse till varmvatten, vare sig i disk eller dusch drar ner betyget rejält. Det var inte så att varmvattnet var slut - det fanns ingen varmvattenkran ens… Läget är dock bra, bara ett stenkast från havet och ca 5 minuters promenad till tågstationen. Det är bra för tåget tar vi - till Cinque Terre.

Vi börjar med att ta tåget till Riomaggiore, den by som är östligast. Därifrån går vi Via Dell´Amore -Kärleksstigen. Den är lättgådd, tar ca 20 minuter och utsikten är mycket vacker utefter klippväggen där vi går på en bred "väg" med ordentliga räcken. När vi kommer till Maranola går vi bara rakt igenom den lilla byn och fortsätter direkt till Corniglia som ligger 1 km längre bort.
Nu krävs det lite mera av oss som vandrar, men det är fortfarande inga problem. Det går mera uppför och nerför och slutar med nästan 400 trappor upp till byn. Pulsen har stigit och vi har än en gång sagt att vi har perfekt väder. Mest moln och ca 20 grader. Bra vandringsväder alltså. I Corniglia bestämmer vi oss för att köpa en pizza-slice och ta den till lunch. Det är jättegott att sitta i skuggan på byns torg och äta den och dricka vatten till. Solen har nu kommit fram ordentligt och skuggan är skön.

Hittills tycker vi inte att det varit så jobbig vandring så efter familjerådet bestämmer vi oss för att fortsätta till Versilia 4 km bort. Solen steker den första biten när vi går genom något som påminner om en stig vid en olivodling. Men sedan börjar det bli tuffare. Det blir en ganska stenig och knölig stig och fokus har flyttats från de fantastiskt vackra vyerna till var man sätter fötterna. Det gäller att inte snubbla. Stigen vi går på blir smalare och räcken finns inte längre. Ibland är den så smal att det knappt går att mötas. Det går uppför i trappformationer och nerför på samma sätt. Ibland är stegen så höga att jag skulle bli påpuffad, där bak och ibland är de knöligt ojämna. Och hela tiden går det upp, och sen ner. Det är riktigt drygt och nu känns det som om man bara går på vilje för att man ska komma fram. Vi håller ett ganska lågt tempo och många gånger blir vi omgådda av tuffingar med stavar och vandringskängor. Sedan stannar vi och vilar vid någon skuggig plats, då kommer samma hurtbullar igen. Så dom höll i princip samma takt som oss och gick förbi oss flera gånger, men dom måste rastat längre än oss. Hmmm

När Versilia äntligen är inom synhåll känns trapporna ner till den lilla staden oändliga. Mina knän skakar, jag måste fortfarande se vart jag sätter fötterna och därför bli jag stående var och varannan meter. Utsikten kan inte beskrivas annat är fantastisk. Nere på torget kommer jag i samspråk med en man som gick hela leden dagen innan. De sista 3 km mellan Versilia och Moterosso var absolut tuffast. Mycket smalt på sina håll och inga räcken. Det räcker med den informationen för att vi omgående bestämmer att det inte blir en vandring till Monterosso. Vi tar tågen hem till campingen och Deiva Marina. Genomsvettiga kommer vi smärtsamt ihåg att det inte existerar något varmvatten. Okej. Ett snabbt dopp i havet eftersom vågorna går höga och det finns underströmmar. Duschen svalkar förvisso…. Men inte känner jag mej ren, inte.

På natten har jag en upplevelse av att sängkläderna klibbar fast vid kroppen. Det fungerar ju inte heller att köra AC,n eftersom sökringarna går hela tiden, och elskåpet med automatsäkringar är låst.

Efter frukosten tar vi tåget på nytt och far till Monterosso. Denna stad ligger också mycket vackert i en vik med husen klättrandes på bergväggarna. Vi går omkring och tittar lite i affärer och butiker, men det är ganska snabbt avklarat så vi tar tåget tillbaka till campingen. Under tiden har vi bestämt att det är dags att fara vidare, så strax efter lunch är vi på väg mot nya mål. Det känns som ett helt rätt beslut eftersom vi saknat ström och varmvatten. Campingavgiften var dessutom svindyr och absolut inte prisvärt. Som ett litet plåster på såren, kom dock campingvärden med en t-shirt som gåva "till Signora"

Ut på motorvägen och söderut. Vi far in i Livorno och kompletteringshandlar lite smått och gott. Någon mil söder om Livorno hittar vi camping Baia Del Marinaio, som ligger i Vadu. Här får vi en stor skuggig plats och 6 ampere-säkringarna håller när vi kör både vattenkokare och AC. Servicehusen är mycket fina och det finns hur mycket varmvatten som helst. Och en pool. Och 300 m till havet. Så det första jag gör är att slänga mej i poolen och sedan gå upp och ställa mej i duschen. Det kändes fantastiskt skönt - jag blev ren…

Efter en god natts sömn, med AC:n på, tillbringade vi hela dagen i horisontalläge på en solsäng och med en bra ljudbok i öronen.