Storleken på ramen är 10 tum och det blev helt perfekt. En hel massa bilder rullar nu fram över skärmen och jag bara njuter.
Go middag gott folk!
Karlsbron, Prag
Published with Blogger-droid v2.0.2
Visar inlägg med etikett Sommarsemester 2009. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sommarsemester 2009. Visa alla inlägg
fredag 6 januari 2012
Fotoram
Storleken på ramen är 10 tum och det blev helt perfekt. En hel massa bilder rullar nu fram över skärmen och jag bara njuter.
Go middag gott folk!
tisdag 30 juni 2009
30 juni
Viareggio ligger nu bakom oss. Hörde på nyheterna i dag att det varit en riktigt otäck tågolycka där, med flera döda och många skadade. Även om man inte känner nån känns det lite "närmare" eftersom vi precis gästat orten. När vi lämnade Italien for vi mot Lugano och Schweiz, vidare över alperna och ner mot Bodensjön. Snön låg fortfarande kvar i skrevor och på norrsidan. Känns lite märkligt att lämna sol och bad och fara i höjd med snön bara på någon timme. Vi kom ju iväg lite fortare än vi från början planerat eftersom vädret skulle bli ostadigare med regn och en del regn. Och det märkte vi vi när vi for norrut. Det blev inte så mycket svalare, men betydligt molnigare och en hel del regnskurar.
När vi slog läger i Lindau vid södra Bodensjön tittade dock solen fram och det blev en ljuvlig kväll. Stellplaten vi låg på, fanns precis bredvid en camping så vi fick utnyttja deras faciliteter.
Och njuta av solnedgången över sjön.
Vidare upp genom Tyskland regnade det en hel del. Det rullade dock på jättebra på Autobahn så till kvällen stannade vi - som vanligt - vid Walsrode Vogelpark, strax söder om Hamburg.
Här var det sig likt. Ca 10 husbilar stod här när vi kom och de liksom vi stod över natten. Vi fick äta inne ikväll, eftersom det kom en skur. Vi sov gott och vaknade till en enorm fågelsymfoni. På morgonen drog vi vidare upp till Puttgarden, genom Danmark och i Helsingborg kom vi åter på svensk mark. Trots att det nu blivit eftermiddag - och det fantastiska vädret vi hört talas om fanns kvar - så dundrade vi på och helt plötsligt var vi hemma!
När vi slog läger i Lindau vid södra Bodensjön tittade dock solen fram och det blev en ljuvlig kväll. Stellplaten vi låg på, fanns precis bredvid en camping så vi fick utnyttja deras faciliteter.
Och njuta av solnedgången över sjön.
Vidare upp genom Tyskland regnade det en hel del. Det rullade dock på jättebra på Autobahn så till kvällen stannade vi - som vanligt - vid Walsrode Vogelpark, strax söder om Hamburg.
Här var det sig likt. Ca 10 husbilar stod här när vi kom och de liksom vi stod över natten. Vi fick äta inne ikväll, eftersom det kom en skur. Vi sov gott och vaknade till en enorm fågelsymfoni. På morgonen drog vi vidare upp till Puttgarden, genom Danmark och i Helsingborg kom vi åter på svensk mark. Trots att det nu blivit eftermiddag - och det fantastiska vädret vi hört talas om fanns kvar - så dundrade vi på och helt plötsligt var vi hemma!
torsdag 25 juni 2009
25 juni
Sedan dan 22 juni befinner vi oss några kilometer söder om Viareggio. Närmare bestämt på camping Europa. Vädret har förändrats lite. Från att ha varit klarblå himmel hela dagarna, har vi nu lite moln som skymmer solen. Men ska jag vara ärlig är det bara skönt. Det är ju ändå varmt - har 27 just nu.
Campingen är fin och fräsch och vi har faktiskt träffat ett svenskt par som tältar, här. Annars är det glest just med svenskar. Har bara träffat två par tidigare och inte heller sett några svenska bilar utefter vägarna. Holländare däremot kryllar det av.
Viareggio var en trevlig bekantskap. Paradgatan kantades av art deco-hus. Det kändes faktiskt inte speciellt italienskt utan påminde mera om amerikanska södern. Lite som en blandning av Miami och Key West - med italienska inslag.
Efter frukosten har jag annars tvättat lite. Det behövs ju sköljas upp lite, ibland. Fast mest ligger jag ju på latsidan, måste jag erkänna. Och verkligen ligger, för mest finns jag ju horisontellt placerad i en solstol!
Campingen är fin och fräsch och vi har faktiskt träffat ett svenskt par som tältar, här. Annars är det glest just med svenskar. Har bara träffat två par tidigare och inte heller sett några svenska bilar utefter vägarna. Holländare däremot kryllar det av.
Viareggio var en trevlig bekantskap. Paradgatan kantades av art deco-hus. Det kändes faktiskt inte speciellt italienskt utan påminde mera om amerikanska södern. Lite som en blandning av Miami och Key West - med italienska inslag.
Efter frukosten har jag annars tvättat lite. Det behövs ju sköljas upp lite, ibland. Fast mest ligger jag ju på latsidan, måste jag erkänna. Och verkligen ligger, för mest finns jag ju horisontellt placerad i en solstol!
söndag 21 juni 2009
21 juni
Igår kväll besökte vi campingens restaurang. Vi åt pizza och ostrullad kyckling och allting var jättegott. Tyvärr hade de en träkols-ugn de gräddade pizzorna i och när de eldade på lite mera, så for det fullt med sotflagor ner på oss. Vi satt ju ute. Det var mindre roligt att få svarta prickar på kläder och hud. Hmm.
Efteråt tog vi en runda på äventyrsgolfbanan. Den var riktigt trevlig och hela familjen gick runt på nästan samma slag. Som vanligt drog vi in markisen på kvällen och det var tur, för i natt har vi haft semesterns första oväder. Det har åskat, regnat och stormat. När vi tittade ut i morse, låg det barr, kvistar och grenar överallt. Frukosten blev därför inne idag. Det är ju inte så roligt om pålägget på mackorna blåser bort, för det stormar fortfarande. Ganska varmt trots allt och hittar man lite lä, går det hur bra som helst att sitta ute i bikini.
Efteråt tog vi en runda på äventyrsgolfbanan. Den var riktigt trevlig och hela familjen gick runt på nästan samma slag. Som vanligt drog vi in markisen på kvällen och det var tur, för i natt har vi haft semesterns första oväder. Det har åskat, regnat och stormat. När vi tittade ut i morse, låg det barr, kvistar och grenar överallt. Frukosten blev därför inne idag. Det är ju inte så roligt om pålägget på mackorna blåser bort, för det stormar fortfarande. Ganska varmt trots allt och hittar man lite lä, går det hur bra som helst att sitta ute i bikini.
fredag 19 juni 2009
Midsommarafton 19 juni
Jag vad ska man säga - ni ser hur vi tillbringar dagarna här på camping Le Capanne. Poolen är kanonhärlig och det är som en trädgård runtomkring, där alla solstolar finns. Ingen sand alltså. Havet ligger ca 2 km bort (på cykelavstånd) och håller närmre 30 grader.
Campingen är jättefin. Allt vi behöver finns här. Butik, äventyrsgolf, restauranger, pizzeria, bar och så förstås en bankomat, om man ska besöka alla uppräknade ställen. Servicehusen är kanonfina med kakel och klinker och allt är rent och fräscht. Och så poolen förstås. Att göra som Ferdinand, som sitter under sin korkek och luktar på blommorna, så ligger vi under ett olivträd och luktar på nerium-häckarna som kantar området. Vi kan också sjunga som Tomas Ledin - "Och inte en droppe regn på fleeeera dar...." Synd att ni inte kan stämma in i den sången.
VARMA midsommar- hälsningar till alla! önskar vi som just nu sitter i skuggan eftersom det är 63 i solen...... phu.....
onsdag 17 juni 2009
17 juni
17 juni
Därför far vi till Bibbona och camping Le Campanne och här finns WiFi. Äntligen. Eftersom vi inte hunnit se så mycket av campingen - än - kommer en utförligare rapport härifrån om ett par dar. Nu måste jag gå och ta ett dopp!
16 juni
16 juni
Idag drar vi ur handbromsen och far söderut, till Saturnia. Det är varma källor, med mineralhaltigt vatten. Vi kommer fram strax efter lunch, efter lite krokvägar på den toskanska landsbygden. Det luktar lite ruttna ägg, men inte värre än en surströmmingsburk. Man vänjer sig vid doften efter ett kort tag.
Här är det bara för härligt att låta vattnet strömma över kroppen. Vi har just här 33 grader i skuggan och 33 i vattnet. Det måste vara en häftig känsla att bada här under vintern, eftersom vattnet är kring 30 grader året om. Som ni ser har vi det härligt!!
På kvällen kommer vi fram till Grosseto Di Mare och camping Le Marze. Det var ett riktigt botten-napp.
Idag drar vi ur handbromsen och far söderut, till Saturnia. Det är varma källor, med mineralhaltigt vatten. Vi kommer fram strax efter lunch, efter lite krokvägar på den toskanska landsbygden. Det luktar lite ruttna ägg, men inte värre än en surströmmingsburk. Man vänjer sig vid doften efter ett kort tag.
Här är det bara för härligt att låta vattnet strömma över kroppen. Vi har just här 33 grader i skuggan och 33 i vattnet. Det måste vara en häftig känsla att bada här under vintern, eftersom vattnet är kring 30 grader året om. Som ni ser har vi det härligt!!
På kvällen kommer vi fram till Grosseto Di Mare och camping Le Marze. Det var ett riktigt botten-napp.
9-16 juni
9-16 juni
Vi stannar kvar här på campingen eftersom den är trevlig och vi trivs bra. Vi solar och har det slappt och skönt. Ida drabbas av lite solexem, så vi gör en cykeltur in till Vadu och besöker apoteket Farmacia och får lite svalkande kräm att ta på. Vi tillbringar därför ett par dar i skuggan, men det gör absolut ingenting. Vi fryser nämligen inte i skuggan - som hemma…. Här har vi konstant 27-30 grader och på nätterna går det ner till 18-20. Havet håller 28 så det svalkar inte heller så mycket. Vi mår dock som sagt bara bra i skuggan - ätandes lite goda gubbar med grädde eller krämig balsamvinäger.
Vi stannar kvar här på campingen eftersom den är trevlig och vi trivs bra. Vi solar och har det slappt och skönt. Ida drabbas av lite solexem, så vi gör en cykeltur in till Vadu och besöker apoteket Farmacia och får lite svalkande kräm att ta på. Vi tillbringar därför ett par dar i skuggan, men det gör absolut ingenting. Vi fryser nämligen inte i skuggan - som hemma…. Här har vi konstant 27-30 grader och på nätterna går det ner till 18-20. Havet håller 28 så det svalkar inte heller så mycket. Vi mår dock som sagt bara bra i skuggan - ätandes lite goda gubbar med grädde eller krämig balsamvinäger.
8-9 juni
8-9 juni
När vi lämnade Lugano sjön for vi i princip rakt söderut. Det var varmt trots att det var molnigt. När vi stannade för lite inköp på Lidl, utanför Milano, var det +30. Och moln. Phu. Vi körde med AC på . Vägen var klassad som en motorväg men det var den smalaste och krokigaste motorväg jag nånsin åkt på. Det var också mängder med tunnlar. På en del ställen var vi nere i 40-50 km/tim. Det blev lite jobbigt med allt tunnelkörande solglasögon på och solglasögon av…. När vi svängde av från motorvägen till Deiva Marina hade vi en mil kvar och det var serpentinväg nästan hela vägen. Vi hittade camping Fornaci Al Mare utan några problem. Ställplatsen var full men vi fick plats inne på campingen. Som vanligt på italienska campingar var det trångt.
Campingen har inget varmvatten och det är dåligt försett med ampere i elstolpen. När vi skulle köra vattenkokaren gick säkringen. Likaså när vi satte på AC:n. Trots att campingvädren bedyrade att det var 6 ampere i stolpen. Men det tror jag inte på. Vi har stått på ställen med 6 ampere förut och det har funkat hur bra som helst.
För övrigt ar det väl en ganska ospeciell camping. Att det inte heller finns tillstymmelse till varmvatten, vare sig i disk eller dusch drar ner betyget rejält. Det var inte så att varmvattnet var slut - det fanns ingen varmvattenkran ens… Läget är dock bra, bara ett stenkast från havet och ca 5 minuters promenad till tågstationen. Det är bra för tåget tar vi - till Cinque Terre.
Vi börjar med att ta tåget till Riomaggiore, den by som är östligast. Därifrån går vi Via Dell´Amore -Kärleksstigen. Den är lättgådd, tar ca 20 minuter och utsikten är mycket vacker utefter klippväggen där vi går på en bred "väg" med ordentliga räcken. När vi kommer till Maranola går vi bara rakt igenom den lilla byn och fortsätter direkt till Corniglia som ligger 1 km längre bort.
Nu krävs det lite mera av oss som vandrar, men det är fortfarande inga problem. Det går mera uppför och nerför och slutar med nästan 400 trappor upp till byn. Pulsen har stigit och vi har än en gång sagt att vi har perfekt väder. Mest moln och ca 20 grader. Bra vandringsväder alltså. I Corniglia bestämmer vi oss för att köpa en pizza-slice och ta den till lunch. Det är jättegott att sitta i skuggan på byns torg och äta den och dricka vatten till. Solen har nu kommit fram ordentligt och skuggan är skön.
Hittills tycker vi inte att det varit så jobbig vandring så efter familjerådet bestämmer vi oss för att fortsätta till Versilia 4 km bort. Solen steker den första biten när vi går genom något som påminner om en stig vid en olivodling. Men sedan börjar det bli tuffare. Det blir en ganska stenig och knölig stig och fokus har flyttats från de fantastiskt vackra vyerna till var man sätter fötterna. Det gäller att inte snubbla. Stigen vi går på blir smalare och räcken finns inte längre. Ibland är den så smal att det knappt går att mötas. Det går uppför i trappformationer och nerför på samma sätt. Ibland är stegen så höga att jag skulle bli påpuffad, där bak och ibland är de knöligt ojämna. Och hela tiden går det upp, och sen ner. Det är riktigt drygt och nu känns det som om man bara går på vilje för att man ska komma fram. Vi håller ett ganska lågt tempo och många gånger blir vi omgådda av tuffingar med stavar och vandringskängor. Sedan stannar vi och vilar vid någon skuggig plats, då kommer samma hurtbullar igen. Så dom höll i princip samma takt som oss och gick förbi oss flera gånger, men dom måste rastat längre än oss. Hmmm
När Versilia äntligen är inom synhåll känns trapporna ner till den lilla staden oändliga. Mina knän skakar, jag måste fortfarande se vart jag sätter fötterna och därför bli jag stående var och varannan meter. Utsikten kan inte beskrivas annat är fantastisk. Nere på torget kommer jag i samspråk med en man som gick hela leden dagen innan. De sista 3 km mellan Versilia och Moterosso var absolut tuffast. Mycket smalt på sina håll och inga räcken. Det räcker med den informationen för att vi omgående bestämmer att det inte blir en vandring till Monterosso.
Vi tar tågen hem till campingen och Deiva Marina. Genomsvettiga kommer vi smärtsamt ihåg att det inte existerar något varmvatten. Okej. Ett snabbt dopp i havet eftersom vågorna går höga och det finns underströmmar. Duschen svalkar förvisso…. Men inte känner jag mej ren, inte.
På natten har jag en upplevelse av att sängkläderna klibbar fast vid kroppen. Det fungerar ju inte heller att köra AC,n eftersom sökringarna går hela tiden, och elskåpet med automatsäkringar är låst.
Efter frukosten tar vi tåget på nytt och far till Monterosso. Denna stad ligger också mycket vackert i en vik med husen klättrandes på bergväggarna. Vi går omkring och tittar lite i affärer och butiker, men det är ganska snabbt avklarat så vi tar tåget tillbaka till campingen. Under tiden har vi bestämt att det är dags att fara vidare, så strax efter lunch är vi på väg mot nya mål. Det känns som ett helt rätt beslut eftersom vi saknat ström och varmvatten. Campingavgiften var dessutom svindyr och absolut inte prisvärt. Som ett litet plåster på såren, kom dock campingvärden med en t-shirt som gåva "till Signora"
Ut på motorvägen och söderut. Vi far in i Livorno och kompletteringshandlar lite smått och gott. Någon mil söder om Livorno hittar vi camping Baia Del Marinaio, som ligger i Vadu. Här får vi en stor skuggig plats och 6 ampere-säkringarna håller när vi kör både vattenkokare och AC. Servicehusen är mycket fina och det finns hur mycket varmvatten som helst. Och en pool. Och 300 m till havet. Så det första jag gör är att slänga mej i poolen och sedan gå upp och ställa mej i duschen. Det kändes fantastiskt skönt - jag blev ren…
Efter en god natts sömn, med AC:n på, tillbringade vi hela dagen i horisontalläge på en solsäng och med en bra ljudbok i öronen.
När vi lämnade Lugano sjön for vi i princip rakt söderut. Det var varmt trots att det var molnigt. När vi stannade för lite inköp på Lidl, utanför Milano, var det +30. Och moln. Phu. Vi körde med AC på . Vägen var klassad som en motorväg men det var den smalaste och krokigaste motorväg jag nånsin åkt på. Det var också mängder med tunnlar. På en del ställen var vi nere i 40-50 km/tim. Det blev lite jobbigt med allt tunnelkörande solglasögon på och solglasögon av…. När vi svängde av från motorvägen till Deiva Marina hade vi en mil kvar och det var serpentinväg nästan hela vägen. Vi hittade camping Fornaci Al Mare utan några problem. Ställplatsen var full men vi fick plats inne på campingen. Som vanligt på italienska campingar var det trångt.
Campingen har inget varmvatten och det är dåligt försett med ampere i elstolpen. När vi skulle köra vattenkokaren gick säkringen. Likaså när vi satte på AC:n. Trots att campingvädren bedyrade att det var 6 ampere i stolpen. Men det tror jag inte på. Vi har stått på ställen med 6 ampere förut och det har funkat hur bra som helst.
För övrigt ar det väl en ganska ospeciell camping. Att det inte heller finns tillstymmelse till varmvatten, vare sig i disk eller dusch drar ner betyget rejält. Det var inte så att varmvattnet var slut - det fanns ingen varmvattenkran ens… Läget är dock bra, bara ett stenkast från havet och ca 5 minuters promenad till tågstationen. Det är bra för tåget tar vi - till Cinque Terre.
Vi börjar med att ta tåget till Riomaggiore, den by som är östligast. Därifrån går vi Via Dell´Amore -Kärleksstigen. Den är lättgådd, tar ca 20 minuter och utsikten är mycket vacker utefter klippväggen där vi går på en bred "väg" med ordentliga räcken. När vi kommer till Maranola går vi bara rakt igenom den lilla byn och fortsätter direkt till Corniglia som ligger 1 km längre bort.
Nu krävs det lite mera av oss som vandrar, men det är fortfarande inga problem. Det går mera uppför och nerför och slutar med nästan 400 trappor upp till byn. Pulsen har stigit och vi har än en gång sagt att vi har perfekt väder. Mest moln och ca 20 grader. Bra vandringsväder alltså. I Corniglia bestämmer vi oss för att köpa en pizza-slice och ta den till lunch. Det är jättegott att sitta i skuggan på byns torg och äta den och dricka vatten till. Solen har nu kommit fram ordentligt och skuggan är skön.Hittills tycker vi inte att det varit så jobbig vandring så efter familjerådet bestämmer vi oss för att fortsätta till Versilia 4 km bort. Solen steker den första biten när vi går genom något som påminner om en stig vid en olivodling. Men sedan börjar det bli tuffare. Det blir en ganska stenig och knölig stig och fokus har flyttats från de fantastiskt vackra vyerna till var man sätter fötterna. Det gäller att inte snubbla. Stigen vi går på blir smalare och räcken finns inte längre. Ibland är den så smal att det knappt går att mötas. Det går uppför i trappformationer och nerför på samma sätt. Ibland är stegen så höga att jag skulle bli påpuffad, där bak och ibland är de knöligt ojämna. Och hela tiden går det upp, och sen ner. Det är riktigt drygt och nu känns det som om man bara går på vilje för att man ska komma fram. Vi håller ett ganska lågt tempo och många gånger blir vi omgådda av tuffingar med stavar och vandringskängor. Sedan stannar vi och vilar vid någon skuggig plats, då kommer samma hurtbullar igen. Så dom höll i princip samma takt som oss och gick förbi oss flera gånger, men dom måste rastat längre än oss. Hmmm
När Versilia äntligen är inom synhåll känns trapporna ner till den lilla staden oändliga. Mina knän skakar, jag måste fortfarande se vart jag sätter fötterna och därför bli jag stående var och varannan meter. Utsikten kan inte beskrivas annat är fantastisk. Nere på torget kommer jag i samspråk med en man som gick hela leden dagen innan. De sista 3 km mellan Versilia och Moterosso var absolut tuffast. Mycket smalt på sina håll och inga räcken. Det räcker med den informationen för att vi omgående bestämmer att det inte blir en vandring till Monterosso.
Vi tar tågen hem till campingen och Deiva Marina. Genomsvettiga kommer vi smärtsamt ihåg att det inte existerar något varmvatten. Okej. Ett snabbt dopp i havet eftersom vågorna går höga och det finns underströmmar. Duschen svalkar förvisso…. Men inte känner jag mej ren, inte.På natten har jag en upplevelse av att sängkläderna klibbar fast vid kroppen. Det fungerar ju inte heller att köra AC,n eftersom sökringarna går hela tiden, och elskåpet med automatsäkringar är låst.
Efter frukosten tar vi tåget på nytt och far till Monterosso. Denna stad ligger också mycket vackert i en vik med husen klättrandes på bergväggarna. Vi går omkring och tittar lite i affärer och butiker, men det är ganska snabbt avklarat så vi tar tåget tillbaka till campingen. Under tiden har vi bestämt att det är dags att fara vidare, så strax efter lunch är vi på väg mot nya mål. Det känns som ett helt rätt beslut eftersom vi saknat ström och varmvatten. Campingavgiften var dessutom svindyr och absolut inte prisvärt. Som ett litet plåster på såren, kom dock campingvärden med en t-shirt som gåva "till Signora"
Ut på motorvägen och söderut. Vi far in i Livorno och kompletteringshandlar lite smått och gott. Någon mil söder om Livorno hittar vi camping Baia Del Marinaio, som ligger i Vadu. Här får vi en stor skuggig plats och 6 ampere-säkringarna håller när vi kör både vattenkokare och AC. Servicehusen är mycket fina och det finns hur mycket varmvatten som helst. Och en pool. Och 300 m till havet. Så det första jag gör är att slänga mej i poolen och sedan gå upp och ställa mej i duschen. Det kändes fantastiskt skönt - jag blev ren…
Efter en god natts sömn, med AC:n på, tillbringade vi hela dagen i horisontalläge på en solsäng och med en bra ljudbok i öronen.
söndag 7 juni 2009
5-7 juni
5 juni 2009
Vi stannade inte alls på Farö, Danmark, som vi tänkt. Det var blåsigt och ganska dåligt väder. På färjan mellan Helsingborg - Helsingör kände vi att det gungade ganska kraftigt. Det var ju nordlig vind så det låg på från sidan. Vi hade tänkt att gå ut på däck - men dörren gick nästan inte att öppna, för blåsten var så stark. Vi rullade alltså vidare. Vi spanade efter fläder, som tidigare år har stått i full blom eller till och med varit utblommade, men vi såg nästan inga alls. När vi var i höjd med Farö bestämde vi att fortsätta till Heiligehafen. När vi kom till Rödby tog vi oss snabbt igenom biljettkontrollen och sen var det full gas till bana 8. Vi hade 2 minuter till avgång och det var absolut tomt med bilar. Vi körde på fäljan och när vi drog i parkeringsbromsen, stängde man bogvisir och alla dörrar. Överfarten blev lugn, hade medvind och det gungade ingenting. Jag har aldrig åkt färjorna så extremt tomma på folk, nångång. Vi stannade på stellplatsen i Heiligehafen strax efter kl 20. Då käkade vi kvällsmat, tog en promenad på byn och sen sov vi. Hade ingen värme på i bilen - det var skönt ändå trots det regniga och blåsiga vädret
6 juni 2009
Blev lite sovmorgon idag. Vaknade och lyssnade på ett härligt fågelkvitter. Sedan stannade vi och handlade på Penny, Aldi och Lidl. Det blev den traditionsenliga inlagda sillen, men grädde äpple och lök. Och naturligtvis lite annat smått och gott som vi inte har hemma. Sedan körde vi A7, förutom i Hamburg, där vi tog en extra sväng eftersom det var stopp vid ett ställe. Vi fick då se lite mer än vanligt av Hamburg, men det gjorde ingenting. Nu ser vi fläder efter vägarna både här och där. Sedan fortsatte vi A7. Stannade bara för lunch och fika. Det rullade på kanonbra och vid 19-tiden tog vi in på stellplatsen i Rotenburg ob der Tauber. Kvällsmaten bestod av den tyska sillen. En promenad inne i stan, på muren och sedan var det läggdax. Det var inte läge att sitta ute nu heller. Men inte heller i natt har vi behövt att ha värmen på trots att det krupit neråt 10 - 12 grader.
7 juni 2009
Idag for vi iväg vid kvart över 8. Autobahnkörnign idag med. Det rullar på så bra utefter dessa vägar, framförallt under helgen då det är väldigt lite långtradare. I princip åkte vi rakt söderut. Vid Österrikiska gränsen köpte vi en Korridorvignette som gäller i 24 timmar och kostar 2 Euro. Vid avfart 23 svängde vi in i Schweiz och fick ett nytt skattemärke att klistra på rutan. Vid lunchtid passerade vi Lichtenstein och huvudstaden Vaduz. Trevlig lite pytteland. Och vet ni - solen har följt oss hela tiden sen i morse. Ju närmare alperna vi kommer desto mera snö får vi se på alptopparna. Och till och med på toppar som inte är så höga. Ju högre upp vi kommer desto sämre väder blir det. Och kallare. Snön kryper allt närmare och det börjar regna. Efter San Bernardino rullar der utför. Det är som en enda jätteorm som slingrar sig nedför alperna. Hårnålskurvorna avlöser varandra. Det gäller att motorbromsa. Här och var ser vi rejäla vattenfall som far med kaskader av vatten utmed de branta alpväggarna. Häftigt.
Ju längre ner vi kommer desto varmare blir det igen och strax innan Lugano får vi strålande sol igen. vi är just nu på camping Paradiso, några kilometer söder om Lugano. Campingen är jättefin och ligger precis bredvid sjön. Fräscha servicehus och platser på gräs. Vi har kollat temperaturen i sjön och den ligger på 20 grader. Solen skiner och vinden håller en lätt bris, men allting är helt perfekt.
Vi stannade inte alls på Farö, Danmark, som vi tänkt. Det var blåsigt och ganska dåligt väder. På färjan mellan Helsingborg - Helsingör kände vi att det gungade ganska kraftigt. Det var ju nordlig vind så det låg på från sidan. Vi hade tänkt att gå ut på däck - men dörren gick nästan inte att öppna, för blåsten var så stark. Vi rullade alltså vidare. Vi spanade efter fläder, som tidigare år har stått i full blom eller till och med varit utblommade, men vi såg nästan inga alls. När vi var i höjd med Farö bestämde vi att fortsätta till Heiligehafen. När vi kom till Rödby tog vi oss snabbt igenom biljettkontrollen och sen var det full gas till bana 8. Vi hade 2 minuter till avgång och det var absolut tomt med bilar. Vi körde på fäljan och när vi drog i parkeringsbromsen, stängde man bogvisir och alla dörrar. Överfarten blev lugn, hade medvind och det gungade ingenting. Jag har aldrig åkt färjorna så extremt tomma på folk, nångång. Vi stannade på stellplatsen i Heiligehafen strax efter kl 20. Då käkade vi kvällsmat, tog en promenad på byn och sen sov vi. Hade ingen värme på i bilen - det var skönt ändå trots det regniga och blåsiga vädret
6 juni 2009
Blev lite sovmorgon idag. Vaknade och lyssnade på ett härligt fågelkvitter. Sedan stannade vi och handlade på Penny, Aldi och Lidl. Det blev den traditionsenliga inlagda sillen, men grädde äpple och lök. Och naturligtvis lite annat smått och gott som vi inte har hemma. Sedan körde vi A7, förutom i Hamburg, där vi tog en extra sväng eftersom det var stopp vid ett ställe. Vi fick då se lite mer än vanligt av Hamburg, men det gjorde ingenting. Nu ser vi fläder efter vägarna både här och där. Sedan fortsatte vi A7. Stannade bara för lunch och fika. Det rullade på kanonbra och vid 19-tiden tog vi in på stellplatsen i Rotenburg ob der Tauber. Kvällsmaten bestod av den tyska sillen. En promenad inne i stan, på muren och sedan var det läggdax. Det var inte läge att sitta ute nu heller. Men inte heller i natt har vi behövt att ha värmen på trots att det krupit neråt 10 - 12 grader.
7 juni 2009
Idag for vi iväg vid kvart över 8. Autobahnkörnign idag med. Det rullar på så bra utefter dessa vägar, framförallt under helgen då det är väldigt lite långtradare. I princip åkte vi rakt söderut. Vid Österrikiska gränsen köpte vi en Korridorvignette som gäller i 24 timmar och kostar 2 Euro. Vid avfart 23 svängde vi in i Schweiz och fick ett nytt skattemärke att klistra på rutan. Vid lunchtid passerade vi Lichtenstein och huvudstaden Vaduz. Trevlig lite pytteland. Och vet ni - solen har följt oss hela tiden sen i morse. Ju närmare alperna vi kommer desto mera snö får vi se på alptopparna. Och till och med på toppar som inte är så höga. Ju högre upp vi kommer desto sämre väder blir det. Och kallare. Snön kryper allt närmare och det börjar regna. Efter San Bernardino rullar der utför. Det är som en enda jätteorm som slingrar sig nedför alperna. Hårnålskurvorna avlöser varandra. Det gäller att motorbromsa. Här och var ser vi rejäla vattenfall som far med kaskader av vatten utmed de branta alpväggarna. Häftigt.
Ju längre ner vi kommer desto varmare blir det igen och strax innan Lugano får vi strålande sol igen. vi är just nu på camping Paradiso, några kilometer söder om Lugano. Campingen är jättefin och ligger precis bredvid sjön. Fräscha servicehus och platser på gräs. Vi har kollat temperaturen i sjön och den ligger på 20 grader. Solen skiner och vinden håller en lätt bris, men allting är helt perfekt.
fredag 5 juni 2009
5 juni
5 juni
Då var vi äntligen på väg. Tyvärr är vädret inte det bästa - än. Vi har just nu ca 20 mil kvar till Helsingborg, men där tror jag att solen kommer att skina. Hittills har det varit dåligt med den varan. Rätt som det regnar kommer det en skur..... Strax utanför Jönköpng åt vi lunch - kycklingsallad med vindruvor. Ja ja g vet - det låter sisådär, men är fantastiskt gott. Serverad i engångs-ölglas, så är både balansproblem och disk borttrollade. Fiffigt!
I natt kommer vi att dra i handbromsen vid Farö, cirka 6 mil norr om Puttgarden i Dannmark. Här är en bra ställplats och vi har övernattat här förrut. Man står parkerad, nästan under vägen, som går högt däruppe på en bro. Antagligen blir natten kylig men vi behöver inte frysa. Vi har ju varandra!
Då var vi äntligen på väg. Tyvärr är vädret inte det bästa - än. Vi har just nu ca 20 mil kvar till Helsingborg, men där tror jag att solen kommer att skina. Hittills har det varit dåligt med den varan. Rätt som det regnar kommer det en skur..... Strax utanför Jönköpng åt vi lunch - kycklingsallad med vindruvor. Ja ja g vet - det låter sisådär, men är fantastiskt gott. Serverad i engångs-ölglas, så är både balansproblem och disk borttrollade. Fiffigt!
I natt kommer vi att dra i handbromsen vid Farö, cirka 6 mil norr om Puttgarden i Dannmark. Här är en bra ställplats och vi har övernattat här förrut. Man står parkerad, nästan under vägen, som går högt däruppe på en bro. Antagligen blir natten kylig men vi behöver inte frysa. Vi har ju varandra!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)