Inte bara Nasse har det besvärligt i vinden. Ida har kämpat sej med tåg och buss för att ta sej upp till Kramfors och har nu "bara" ett par timmar kvar. Hon åkte 9.15 i morse så det blir en lång dag för henne, innan hon är framme kring 20.00
tisdag 27 december 2011
Fortfarande blåsigt...
Jag är nu lite trött på Stormen Dagmar, och hennes efterdyningar. Natten till juldagen började det. Sedan har det fortsatt. Även nu blåser det så det skakar i fönsterrutorna. Träd faller som tändstickor. Takpannor virvlar genom luften. Läste i vår tidning idag att ett träd fallit över en husvagn på Mellsta Camping. Kvinnan som bodde där hade änglavakt och klarade sej utan skador. Av husvagnen blev det dock inte så mycket kvar. Så hoppas vi att alla som fortfarande är utan ström, får den tillbaka så snart det bara går.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vi hoppas att det inte blåser för mycket imorgon... när vi ska ut och flyga litet propellerplan...
SvaraRaderaja, den här gången har det varit ni som fått stormen och vi klarat oss ganska bra undan.
SvaraRaderaNu hoppas jag att Ida kommit fram, men man vet ju aldrig i dessa tider med inställt mm
Man inser vilka krafter som släpps loss när det stormar. Skönt att inte vara på resande fot då. Ha dé!
SvaraRaderaDet är tråkigt när det blåser så mycket. Här har inga träd fallit, men det har skramlat ordentligt i skorstensplåten. Jag vet hur det är att vänta på resenärer när tågen inte kan ta sig fram. I fjol åkte vår son fr Uppsala dagen före julafton m kraftiga förseningar. Men fram kom han på julafton:-) Hoppas det gick bra för Ida o att hon kom fram.
SvaraRaderaHa det bra. Kram
Vi klarade oss rätt bra...några träd for omkull, nån fick visst revetering bortblåst på sitt hus och några blev strömlösa.
SvaraRaderaNu har jag bytt blogg, så jag hoppas du hittar in;)
Skön dag:)
Freedomtravel jag håller en tumme så blåsten mojnar och ni får en skön resa
SvaraRaderaAgneta så skönt att ni klarade er väl och Ida kom fram sent om sider..
Elisabet det kan vara tillräckligt spännande att sitta i vardagsrummet och lyssna på vinden som sliter i allt utanför
Deciree oj det tog tid för sonen men så är det ju när det krånglar, Ida kom fram men 43 mil tog 11 timmar....
Leena så skönt att ni klarade er bra. Klart jag kollar din nya blogg!